Skam eller ansvar?

Föreställ er att en person har gjort någonting fel. På mitt jobb kan det vara att ett barn har tagit något ur ett annat barns pennfack utan att be om lov.

När denna dumhet uppdagas finns det två vägar att gå.

Den ena vägen är att skuldbelägga personen som utfört den dumma handlingen. Skulden är tänkt att fungera som straff. I och med straffet ska personen lära sig att inte göra samma dumma sak en gång till.

Den andra vägen är att personen som har betett sig illa får ta ansvar för vad den gjort. Att ta ansvar är mer långsiktigt än att straffa personen just i  det tillfälle då dumheten uppdagas. Ansvaret sträcker sig in i framtiden. Genom att ta ansvar får personen tänka igenom vad som hänt, vad som blev fel och hur hen kan undvika att göra samma sak i framtiden. Personen i fråga utarbetar en strategi för att inte bete sig på samma sätt igen.

Problemet i vårt samhälle är att vi nästan alltid försöker lösa konflikter med hjälp av skuld och skam, inte med att utkräva ansvar.

Jag tror att påförande av skuld och skam ofta innebär att en som människa oftare upprepar ett dumt beteende. Jag tror det, eftersom skuld och skam är oerhört svåra känslor att bära. De är känslor som en gärna vill bli av med. En kan bli av med dem genom att inte erkänna att en har gjort fel. Och vilket sätt är bättre att förneka att en har gjort fel än att göra det igen och igen och igen?  
Vi måste bli bättre på att ta ansvar och att utkräva ansvar (istället för att straffa med skam) om vi någonsin ska kunna komma till rätta med att vi gör om samma dumma saker om och om igen.

Jag tänker inte ta ansvar för anständigheten längre!

Det har pratas bröst en del det senaste, i alla fall i mina flöden.

Här om förbudet mot bara bröst i Umeås största simhall... och här om moralpanik på finresturangen i Stockholm

För mig handlar det här om vem som ska har makten att bestämma hur vi ser på kvinnokroppen. Idag är det fortfarande en manlig blick som har tolkningsföreträde i frågan. För ett sekel sedan var det vrister och vader som inte fick synas och nu står striden om brösten. Jämo (jämställdhetsombudsmannen) har till och med fastställt att det faktum att kvinnor ska visa anständighet är ett fullgott argument för att tvinga kvinnor att täcka brösten på badhuset.

Vi lever, för att dra det till sin spets, i en hederskultur där kvinnor uppmanas/tvingas att täcka sina kroppar för att anses vara anständiga. Kvinnors kroppar är så sexuellt laddade att det anses omöjligt att släppa brösten fria.

Men jag vill inte att någon annan än jag ska ha makten att bestämma när och hur min kropp ska vara att betrakta som sexig. Om en man skulle blir upphetsad av att se mina bröst på badhuset eller, i framtiden, vid amning så tycker jag att det är han som är problemet och att det är han som ska gå undan, inte jag.

När ska männen börja ta ansvar för sin enorma sexdrift och lämna mig ifred med sin blick. När ska männen börja ta ansvar för anständigheten och sluta sexualisera kvinnor?

Jag tänker och vill inte ta ansvar för anständigheten längre!

Kvinnors kroppar är ett politiskt slagfält. Vilken sida står du på? Den som förespråkar en hederskultur där kvinnor ska vara anständiga? Eller den där kvinnor själva bestämmer över när och hur de ska betraktas som sexiga?

Sverigedemokraterna ÄR ett anti-demokratiskt och rasistiskt parti!!!

Nu slog jag i botten och blev extremt less på hur debatten kring SD allt som oftast låter. Många gånger, i diskussioner på nätet, stöter jag på personer som inte vill eller kan förstå varför SD beskylls för att vara rasister och anti-demokratiska.

Deras främsta argument för att SD skulle vara för demokrati är att de blivit framröstade till maktposition av folket i ett demokratiskt land. Men bara för att ett parti får röster så innebär det inte att partiet i fråga inte hyser anti-demokratiska åsikter. Att ett parti verkar i ett demokratiskt samhälle står inte i motsättning till att samma parti skulle kunna vara anti-demokratiskt.

Vad är då demokrati? Ja, enligt SD innebär demokrati folkstyre. Så långt är jag med, det är den gängse förklaringen av ordet.

MEN det intressanta att fundera på när en pratar om innebörden av ordet folkstyre är hur en definierar ordet "folk". För om inte alla, oavsett bakgrund, kön, sexuell läggning, hudfärg, tro osv. får betraktas som folket så har vi ingen demokrati att prata om!

OCH det är just där som det brister i SD:s partiprinciper - de tycker inte att alla är folket eller ens kan vara folket. Dom som, enligt SD, inte platsar bland folket är de som kommer från en annan kultur och har en annan nationell identitet än den typiskt svenska. SD är alltså anti-demokratiska och därtill rasister (och vi ska inte glömma att de också är sexister och homofober - men det kan vi ta i ett annat inlägg.)

Så här står det i SD:s partiprinciper under fliken "Demokratin":

"Den moderna demokratin har vuxit fram i intim symbios med nationalstaten. Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet "folk" i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen is staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och välfungerande demokrati."

Källa:  https://sverigedemokraterna.se/var-politik/demokratin/

Skolavslutning och vita, medelålders män

Idag var det skolavslutning. I kyrkan. Alla elever kunde alltså inte vara med, på grund av att samlingslokalen var laddad med en religion som de inte känner sig bekväma med.

Som vanligt tvingades vissa att välja. Valet stod mellan tro och en avslutning tillsammans med klasslärare, rektor och klasskamrater. Enligt min definition är tvång att välja motsatsen till valfrihet. Därmed kan det konstateras, att när det gäller skolavslutningar, råder ingen valfrihet.

Men det jag egentligen vill nämna är papporna som satt bredvid mig i kyrkan.

Dessa två medelålders, vita män visade under hela avslutningsceremonin hur oviktigt de tyckte att arbetet med deras barn var. Inte under någon av de uppträdanden, som lärare och elever har kämpat med i flera veckors tid, kunde de sluta prata med varandra och rikta uppmärksamheten mot barnen. Genom att tycka att deras privata samtal var viktigare än det som hände runt omkring dem sände de tydliga signaler om vad de tycker är viktigast. Det är inte barnen, det är inte skolan, det är inte kollektivets önskan om en fin skolavslutning utan dem och deras samtal.

SKÄRPNING! Som man har du ett ansvar att då och då hålla käften och låta någon annan få tolkningsutrymmet. Dagens skolavslutningen var inte planerad och repeterad för att de här två männen skulle få tid snacka av sig (det hade de kunnat göra över en kopp kaffe någon annanstans) utan för att barnen skulle få ett värdigt avslut på en arbetssam och lärorik termin.

Rätten och könsmaktsordningen

Idag tänker jag på vad som är att betraktas som en rättighet och inte.

Vi kan ta könsrollerna som exempel.

Vi kan inte välja vilket kön vi föds med och oftast får vi heller inte välja vilken könsroll vi skall identifiera oss med. De två könsroller som dominerar i samhället (man och kvinna) leder dock sällan till någonting gott. Om du identifieras som man, kommer du sannolikt att fostras så att det blir svårt att bygga känslomässigt varaktiga förhållanden och du löper större risk att bli utsatt för misshandel på väg hem från krogen. Som kvinna fostras du in i en värld där du tvingas acceptera lägre lön, mer arbete och ett ständigt objektifierande av din kropp.

Medan vissa behandlar köttätande och bilåkande som en mänsklig rättighet, tvingas alla människor på jorden att anpassa sig efter en könsmaktsordning som gör att riktiga mänskliga rättigheter som: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en andra av gemenskap." inte kan upprätthållas.

Orka att det finns människor som tror att det finns ett fritt val när vi inte ens kan leva fria i förhållande till de könsroller som gör oss illa varje dag.

Nääääjäää

Fick en släng av hopplöshet idag och skrev så här på facebook:

"Blä! Jag pallar inte längre! Den här skitvärlden kväver mig! Orka att det finns människor som propagerar för fria val när allt vi har att välja mellan är skit.

Ta skolan som exempel. Det kommunala alternativet går på knäna på grund av en välfärd som det finns mindre resurser i än någonsin förut (vilket innebär att arbetstillfällen, som hade kunnat finnas och som hade gjort mycket gott, inte anses värda att investera i enligt nuvarande regering). Det privata alternativet rånar skattebetalare på deras pengar och barn på tid med sina lärare. Elever med goda förutsättningar att klara skolan drar inte nytta av att gå i Sveriges segregerade och homogena skola. Och elever med sämre förutsättningar att klara skolan klarar sig sämre än någonsin!

Ingen blir smartare, ingen blir gladare, ingen blir mer mänsklig och fåtalet blir rikare. Vad händer!? Varför!? Jag orkar inte!

Hjälp mig att orka! Rösta på välfärd och medmänsklighet 2014 - rösta på vänstern!"