Det har pratas bröst en del det senaste, i alla fall i mina flöden.
Här om förbudet mot bara bröst i Umeås största simhall... och här om moralpanik på finresturangen i Stockholm
För mig handlar det här om vem som ska har makten att bestämma hur vi ser på kvinnokroppen. Idag är det fortfarande en manlig blick som har tolkningsföreträde i frågan. För ett sekel sedan var det vrister och vader som inte fick synas och nu står striden om brösten. Jämo (jämställdhetsombudsmannen) har till och med fastställt att det faktum att kvinnor ska visa anständighet är ett fullgott argument för att tvinga kvinnor att täcka brösten på badhuset.
Vi lever, för att dra det till sin spets, i en hederskultur där kvinnor uppmanas/tvingas att täcka sina kroppar för att anses vara anständiga. Kvinnors kroppar är så sexuellt laddade att det anses omöjligt att släppa brösten fria.
Men jag vill inte att någon annan än jag ska ha makten att bestämma när och hur min kropp ska vara att betrakta som sexig. Om en man skulle blir upphetsad av att se mina bröst på badhuset eller, i framtiden, vid amning så tycker jag att det är han som är problemet och att det är han som ska gå undan, inte jag.
När ska männen börja ta ansvar för sin enorma sexdrift och lämna mig ifred med sin blick. När ska männen börja ta ansvar för anständigheten och sluta sexualisera kvinnor?
Jag tänker och vill inte ta ansvar för anständigheten längre!
Kvinnors kroppar är ett politiskt slagfält. Vilken sida står du på? Den som förespråkar en hederskultur där kvinnor ska vara anständiga? Eller den där kvinnor själva bestämmer över när och hur de ska betraktas som sexiga?
