När denna dumhet uppdagas finns det två vägar att gå.
Den ena vägen är att skuldbelägga personen som utfört den dumma handlingen. Skulden är tänkt att fungera som straff. I och med straffet ska personen lära sig att inte göra samma dumma sak en gång till.
Den andra vägen är att personen som har betett sig illa får ta ansvar för vad den gjort. Att ta ansvar är mer långsiktigt än att straffa personen just i det tillfälle då dumheten uppdagas. Ansvaret sträcker sig in i framtiden. Genom att ta ansvar får personen tänka igenom vad som hänt, vad som blev fel och hur hen kan undvika att göra samma sak i framtiden. Personen i fråga utarbetar en strategi för att inte bete sig på samma sätt igen.
Problemet i vårt samhälle är att vi nästan alltid försöker lösa konflikter med hjälp av skuld och skam, inte med att utkräva ansvar.
Jag tror att påförande av skuld och skam ofta innebär att en som människa oftare upprepar ett dumt beteende. Jag tror det, eftersom skuld och skam är oerhört svåra känslor att bära. De är känslor som en gärna vill bli av med. En kan bli av med dem genom att inte erkänna att en har gjort fel. Och vilket sätt är bättre att förneka att en har gjort fel än att göra det igen och igen och igen?
Vi måste bli bättre på att ta ansvar och att utkräva ansvar (istället för att straffa med skam) om vi någonsin ska kunna komma till rätta med att vi gör om samma dumma saker om och om igen.
